Har missat Anneli Kråiks blogg under några dagar, men berörs starkt av hennes inlägg om en rovdjusriven ren. Så här börjar hennes välskrivna inlägg:

"Den här bilden föreställer en ren som blivit angripen av en järv. Järven som generellt sett är en dålig jägare, i det avseendet att den hellre sargar än dödar, har här ätit sig mätt på en levande ren och förlamat henne genom att skada nerverna i nacken. Genom att endast skada, och inte döda, har järven tillförsäkrat sig färskt kött en längre tid. Den här renen, en vaja som snart skulle ha gett liv till en ny liten renkalv, kan alltså inte göra annat än att stå still på samma ställe och vänta tills järven, eller något annat rovdjur dyker upp, och fortsätter måltiden på hennes levande kropp. Det kan dröja dagar innan hon dör. Och under tiden kan det komma korpar och picka ur hennes fortfarande fungerande ögon."

Hennes text har orsakat åtskilliga kommentarer och satt ny fart på rovdjursdebatten. Läs hela texten här.

När jag skrev böckerna ”Fattiga som de voro” och ”Separatorn” hade jag otroligt stor nytta av den omfattande släktforskning som Kjell-Åke Lundström har bedrivit under 40 års tid. Nu har hans förtjänstfulla gärning uppmärksammats på Samiskt informationscentrums hemsida . Anneli Kråik har skrivit en utmärkt artikel om Kjell-Åke.

Anneli har för övrigt en egen blogg och hemsida , där hon på ett engagerat och intresseväckande sätt skriver om samiska frågor. Hon har bland annat uppmärksammat min bok Fattiga som de voro i en särskild krönika," Inget för känsliga...".

Under en längre tid har jag knåpat på en liten bok om byarna Krångede och Döviken i östra Jämtland. Tanken är att skildra vad som hände före, under och efter den stora kraftverksepoken, som inträffade på 1930- och 1940-talen. Nu får det manuset vila ett tag, men tanken är att boken ska komma ut någon gång under nästa år.

Under tiden har jag gått ännu längre tillbaka och hamnat i Lappmarken på 1600-talet. I Umeå fanns en kyrkoherde som gjorde uppteckningar om samerna och som tog initiativ till den första skolan i Lappmarken, Skytteanska skolan. Den finns numera i Tärnaby. Och själva artikeln finns att läsa under rubriken Aktuellt.  Samtidigt fortsätter jag arbetet med del tre i "Tärna-trilogin".

Anneli Kråik och Lars-Jonas Johansson i Björkvattnet utsågs tidigare i somras till Årets kommunbor i Storuman. Grattis till den utmärkelsen! I Annelis utmärkta blogg kan man läsa mer om utmärkelsen och varför de har fått den.

Anneli har även nyligen skrivit en artikel om min bok "Fattiga som de voro". Så här avslutar hon sin text:

"Hur som helst så vill jag starkt rekommendera er att läsa den här boken!  Den är mycket intressant också ur ett annat perspektiv och det är släktförteckningen över de människor (samer) som historiskt levat i den här bygden. I nuvarande Ran, Gran, Umbyn och Vapsten. Det är intressant eftersom många av deras ättlingar fortfarande lever här idag. Mina egna barn är några av de ättlingarna. Det är just detta som är så speciellt med det här området, och som är så faschinerande. Dagens samer här kan med fog stödja sig på urminnes hävd!"

Tack för de orden, Anneli! Resten av texten och andra artiklar av Anneli finns i hennes blogg.

Gruvbrytning står mot rennäring.

Arbetstillfällen vägs mot förstörd miljö.

Och ortsbo står mot ortsbo.

Några är klart för, andra starkt emot. Många är osäkra och avvaktar mer information.

Vad betyder det stora gruvprojektet i Rönnbäck för Björkvattsdalen, Tärna och Storumans kommun?

Uppfattningen om den stora nickelfyndigheten i Rönnbäck i Tärnafjällen skär rakt igenom samhället. Läs mer om vad ortsborna tycker om gruvprojektet här .

Marie Persson har ställt sig i spetsenn för kampanjen "Stoppa gruvan"!

Artikeln är även publicerad i det senaste numret av tidningen Samefolket, papperstidningen (Nr 5/2011).

Åter en dag har grytt och livet går vidare i Absaloms dalar.

Detta är ett uttryck som kan tillskrivas en gammal Krångedebo (Henry Hagström), men själva namnet Absalom kommer från Bibeln (Andra Samuelsboken).

Kanske hette han inte ens Absalom. Jag vill minnas att Henry sa Apalon. Vem det var vet jag inte. Min forskning på det området har sedan länge strandat. Jag är tacksam för tips från någon som har bättre minne.

Detta apropå den lilla serie som jag har kört under rubriken ”Krångede i backspegeln ”.

Nu blir det uppehåll tills vidare, men jag fortsätter mina efterforskningar på jakt efter både minnesbilder och källor. I arkiven finns en hel del matnyttigt att hämta. Kanske resulterar det arbetet i fler återblickar på hemsidan, kanske i en liten bok.

Det betyder inte att jag har övergett planerna på den avslutande boken i den trilogi som inleddes med Fattiga som de voro och Separatorn . Alls icke. Jag har samlat på mig mycket material från 1930-talet och framåt i Sameland, men nu det måste komposteras.

Under tiden passar det bra att göra en rejäl avstickare till Krångede.

Även där hände det intressanta saker från 1930-talet och framåt.

- Geronimo är död.

Det var det förlösande beskedet när terroristledaren Usama bin Ladin hade oskadliggjorts.

Men varför gick Usama bin Ladin under kodnamnet Geronimo?

Han var en indianhövding som ledde försvaret mot de amerikanska trupper som i slutet av 1800-talet gjorde intrång på apacheindianernas traditionella territorium.

Apachehövdingen Geronimo på en bild från 1880-talet

Med denna vetskap grumlas glädjen något över det faktum att kampen mot terrorismen tycks ha nått en positiv vändpunkt. En urbefolkningsledare som försvarar sig mot koloniala inkräktare liknas vid en av världens mest avskyvärda terrorister. Det ger en besk eftersmak. Usama bin Ladin blev något av ursymbolen för den förhatliga terrorismen. Och symboler är viktiga. Men det ligger också stor symbolik att ge honom samma kodnamn som en indianhövding som kämpade för sin frihet. Geronimo var säkert också grym, men liknelsen med Usama bin Ladin blir bara osmaklig. Den säger något om inställningen till den egna urbefolkningen.

Geronimo är död. Indianerna är krossade. Tillintetgjorda.

Liksom Usama bin Ladin och terrorismen. Men bara kanske.

Sett ur detta perspektiv finns det skrämmande drag i det amerikanska hämndbegäret och den massiva terroristbekämpning som har orsakat mångas oskyldigas lidande i både Afghanistan, Irak och Guantanamo.

Det är rätt att jaga Usama bin Ladin och andra terrorister och ställa dem till svars, men detta hedervärda mål ursäktar inte alltid den koloniala vildavästernmentalitet som strider mot gängse rättsnormer.

Wanted. Dead or alive. Så brukade det heta i det laglösa Vilda västern.

Den tiden vill vi inte ha igen. Och Geronimo förtjänar ett bättre eftermäle än att liknas vid Usama bin Ladin.

Han dog för övrigt inte i strid, utan i lunginflammation. 

Fotnot:

Geronimo var hövding för Chiricahuaapacherna. Han föddes 1829 och dog 1909. Under åren 1875-1885 ledde han försvaret mot amerikanska federala trupper och de nybyggare som gjorde intrång på stammens territorium i huvudsakligen sydöstra Arizona och New Mexico. Källa: Wikipedia.

Under några dagar har jag försökt fördjupa mig i problematiken kring den planerade gruvbrytningen i Rönnbäck i Tärna inom Storumans kommun. Jag kommer att skriva om planerna och reaktionerna i ett kommande nummer av tidningen Samefolket. Det område som berörs är tidigare starkt exploaterat genom de stora sjöregleringarna i början av 1960-talet. År 1993 åkte jag runt i området och pratade med folk om upplevelserna av detta ingrepp. Den artikeln och ett antal bilder återges här .

Helge Fredriksson filosoferar över utvecklingen i dalgången. I bakgruden sjön Sejmajaure med Sundsberget, Vinberget och Rönnbäcksnäset, där gruvdrift nu planeras.

Inom kort tänker jag lägga ut ytterligare ett antal bilder som visar hur området såg ut både före och efter dämningen.

  Oj, är det redan påsk! Ändå kommer den sent i år. Under några dagar har jag varit i Tärnafjällen och fått en liten försmak. Det är gott om snö, men den är lös, eftersom det har varit så milt på nätterna en tid. Drömmen den här årstiden är ju att det ska vara kalla nätter och soliga, varma dagar.

Jag var bland annat med om ett välbesökt gruvmöte och tänker skriva om problematiken kring detta i tidningen Samefolket samt förstås även här på webben. Rapporten från själva mötet kan man läsa om i Västerbottens-Kuriren eller ta del av via Oddasat.  Inslaget i teve heter "Gruvsamhälle eller turistparadis." I VK är rubriken "Upprörda känslor när gruvan debatterades".

Upprörda kan även känslorna bli när man färdas längs grusvägarna i dalgångarna inom Tärna den här årstiden.Gruvligt. Innevånarna i de bygder som bidrar med så mycket energi borde belönas bättre än att tvingas färdas i lervälling.

Har även hunnit med en resa till Stockholm och bland annat besökt Riksarkivet, Kungliga Biblioteket och Stockholms stadsarkiv. Puh…, det är tidsödande att böka i arkiv, men jag har hittat en del material som jag hoppas kunna använda i en kommande bok. Jag har till och med hittat lite nya uppgifter om Stor-Nilas vistelse på Långholmen. Det materialet kommer jag att lägga ut på webben inom kort.

Barnvaktsbestyr på heltid och som det känns - skidor på heltid. Det senare mest på teve förstås, men båda sakerna lika spännande. Nästa vecka blir det några dagars nedslag på Samiska veckan i Umeå och sedan Tärnafjällen. Då blir det förhoppningsvis inte bara teveskidor. Apropå Umeå, jag tycker förstås att det är roligt att min bok Fattiga som de voro sedan lång tid tillbaka ingåar i kurslitteraturen vid Umeå Universitet. Hur och var framgår här.