Dagens GRATTIS går till Ragunda Hembygdsförening och kommittén som jobbar med årsskriften Ravund! Boken har nämligen blivit nominerad till utmärkelsen "Årets hembygdsbok". Det är Heimbygda, Jämtlands läns hembygdsförbund, som har nominerat skriften. Motiveringen lyder så här:

"En påkostad, rikt illustrerad årskrönika på 160 sidor med genomtänkt layout. En krönika över årets väder är ett originellt och intressant inslag då sådana personliga minnen kan vara osäkra även i mannaminne… Flera personporträtt ger inblick i lokalt liv. Boken balanserar lokalhistoria med dagens verksamheter i bygden. Särskilt intressant och allmänt läsvärd är den artikel som behandlar författaren Lo-Johansson om hans tid i Ragunda, och en sorglig kärlekshistoria med Maria i Ragunda, som blev bakgrund till romanen ”Mona är död” 1932. "

Ravund, Ragunda Hembygdsförenings årsskrift har blivit nominerad till utmärkelsen "Årets Hembygdsbok".

Själv tycker jag att det är extra roligt, eftersom jag var med och startade årsskriften 1979 och var ordförande i kommittén under några år. Sedan dess har Ravund utvecklats på ett fantastiskt fint sätt. Den är mycket läsvärd och närmast oumbärlig för alla som har anknytning till Ragunda.

Det är också hedrande att ha medverkat med en artikel i den årsskrift (2011) som nu är nominerad. Artikeln om Ivar Lo-Johansson och Måna finns även här på min hemsida , men det är roligare att läsa den i årsskriften!

Ravund går nu vidare till SHFs ”riksmästerskap” om 2011 års bästa hembygdsbok utgiven av en hembygdsförening eller i samarbete med en sådan. Prisutdelning kommer att äga rum vid SHF:s riksstämma för hela hembygdsrörelsen i år på Gotland den 25-27 maj.

Se även Ragunda Hembygdsförenings hemsida .

Just hemkommen från en intressant kväll och fullsatt lokal på Länsbiblioteket. Karin Tegenborg Falkdalen berättade om svenska kvinnliga monarker och omvärldens syn på kvinnlig tronföljd. I centrum stod drottning Kristina (1600-talet), Ulrika Eleonora (1700-talet) och kronprinsessan Viktoria (2000-talet). Mest anmärkningsvärt är att argument och attityder går igen genom seklerna. Jag har inte det exakta citatet, men kung Carl XVI Gustaf har påpekat att det minsann inte är så lätt att vara kvinnlig monark. Dessutom riskerar släkten att dö ut. Ungefär på samma sätt resonerade Gustav Vasa redan på 1500-talet.

Nog om det. Det var Humanistiska föreningen i Östersund som arrangerade kvällen. Karin Tegenborg Falkdalen är idéhistoriker och chef på Föreningsarkivet i Jämtlands län. Hon har skrivit en avhandling om kvinnliga monarker. Förra året gav hon ut boken Vasadöttrarna. Jag recenserade boken i Länstidningen. Texten finns även på min hemsida under menyn RECENSIONER .

Ett sällan skådat myller av folk, författare, förläggare, föreningar och försäljare – samt ytterligare ett antal institutioner och ett oräkneligt antal böcker.

Så kan man sammanfatta det tjugoförsta året av ”Världens längsta bokbord” på Drottninggatan i Stockholm. ”Bokbordet” sträckte sig i dubbla rader från Rosenbad till Drottninggatsbacken, en sträcka på uppskattningsvis en kilometer. Det är sällan man er ett så omfattande utbud av nya och gamla böcker på samma ställe och på samma dag.

Böcker, böcker, böcker - så ser det ut när väldens längsta bokbord dukas upp.

Det är trevligt att botanisera bland alla böckerna, men framför allt att träffa alla nyfikna och engagerade människor som kommer förbi för att titta på böckerna och växla några ord. Utbudet är enormt en dag som denna. Sammanlagt deltog 14 antikvariat, 24 bokförlag och tidningar, 25 föreningar, institutioner och organisationer, 66 enskilda författare och 7 litterära sällskap. Det hela ägde rum från tidigt på söndagsmorgonen till sent på kvällen.

Själv stod jag tillsammans med bland andra Nationalmuseum och Afghanistankommittén.

Efter några dagar i de yttersta av glesbygder (Boksjön med omnejd) sätter jag mig i morgon på tåget till Stockholm och världens längsta bokbord på Drottninggatan på söndag. Ska bli en trevlig upplevelse! Återkommer med rapport. För den som har vägarna förbi går det bra att göra ett besök. Jag kommer att finnas någonstans i närheten av korsningen till Kungsgatan. Det är bokförlaget Jengel som har platsen, men det är jag som är där och representerar mig själv och Jengel.

Barnbarn nummer sex har knackat på och tagit sig en fösta titt på denna världen, sådan den nu ser ut. Välkommen hit, August!

- Du är rik du, sa en bekant.

Och visst är det så. Barnen är vårt hopp och vår glädje.

För mig personligen blir det några dagar i fjällen innan jag ännu nästa helg (20-21 augusti) byter glesbygden mot storstaden och världens längsta bokbord. Så stora är kontrasterna ibland. Bokbordet är själva avrundningen på Stockholms kulturfestival , som arrangeras mitt i city för sjätte året i rad. Mer än 500 bord ska dukas upp, så där ska jag trängas med författare, förlag, antikvariat, organisationer, litterära sällskap och andra bokentusiaster. Det blir en trevlig avrundning på sommarens lilla bokturné, som i år bland annat har omfattat Krångede, Hammarstrand och Boksjön.

Så här har det sett ut vid några tillfällen i sommar, här i samband med Fallets dag i Krångede. Foto: Sune Gissler.

När hösten kommer börjar skrivandet på allvar igen, men dessförinnan hoppas jag på en och annan kantarell och röding.

Och så här kan det också se ut ibland!

Ett guldkorn och en pärla enligt DN Resor.

Dagens Nyheter hade i går i DN Söndag ett uppslag med "guldkorn" längs Sveriges längsta väg, E 45 från Orsa till Karesuando. Ett av guldkornen är ångaren Thomée. "Hoppa på någon av turerna med denna pärla", skriver DN.

Annonsen om lustresan påminner om Thomées 130-åriga historia - Sveriges äldsta ångfartyg i trafik. Men som DN även skriver är det kanske sista chansen denna sommar. Thomées framtid är som bekant hotad. Läs mer här .

Det har varit några trevliga dagar i Hammarstrand och Krångede, först Krångedekvällen på hembygdsgården med många besökare och dagen efter Krångede i verkligheten med Fallets dag och alla aktiviteter kring Krångede museum.

Många intresserade dök upp under "Krångedekvällen" på hembygdsgården i Pålgård. Ett arrangemang av Ragunda Hembygdsförening.

Torbjörn Ohlsson och jag passade på att signera och sälja böcker under Fallets dag. Här är Torbjörn i samspråk med Johnny Johansson.

Ännu fler besökare och åtskilliga bekanta dök upp bland museiföremål, i timmerrännan, vid skogskojan och på själva kraftverket.

Jarl-Inge Stormo och Sune Gissler i samspråk utanför Krångede museum.

Själva museet är mycket levande och sevärt. Nu har till och med Helmers gamla vaktkur kommit till heders igen (se Krångede i backspegeln   (1) under fliken Aktuellt!). 

De har även återskapat den gamla biolokalen, så jag passar på att skänka mina biobiljetter från åren 1957-1960, med anteckningar om respektive film på varje biljett.

75 öre kostade biobiljetterna (barn) under åren 1957-1960. Därefter upphörde biografen. På baksidan av varje biljett finns anteckningar och omdömen om filmer som visades.

Bron över Krångedeforsen

Fotoutställning i den gamla timmerrännan vid Krångede kraftverk.

Helmers gamla vaktkur har kommit till heders igen, men nu som museiföremål.

Många gamla och nya bekanta dyker upp när Torbjörn Ohlsson och jag säljer och signerar våra respektive böcker på Hammarstrands marknad.

Hammarstrands marknad, 15 juli 2011

Gare de Lyon är en vacker tågstation i Paris.

Och därifrån kan man snabbt ta sig till Bourgogne, ett klassiskt vindistrikt med en motsträvig, lynnig, chansartad och därför också dyr druva, Pinot Noir .

Pinot Noir? Troligen, men inte bombsäkert. Alternativet är att det är en Chardonnay.

I hjärtat av Bourgogne ligger Beaune, en till synes lite sömning och charmig småstad men med en cave, en vinkällare i varje gathörn. Det går att cykla mellan ryktbara vinorter som Pommard, Volnay, Meursault, Montrachet och Santenay.

Mellan vinrankorna dyker små städer upp, som här i Meursault.

Och rätt som det är kan en restaurang med Michelin-stjärnor dyka upp i en liten stenstad mellan odlingarna i ett lagom kuperat landskap med vinrankor i alla väderstreck. Cykeluthyraren tipsar om vinkällare värda att pröva längs cykelvägen, men i 35-gradig värme är det säkrast att hålla sig till enbart vatten.

Fler bilder:

Om det är varmt på fälten går det att svalka sig i en vinkällare, som här bland spindelväv och årgångar bortåt 100 år gamla...

Nyss hemkommen från en fantastiskt trevlig Krångedekväll på hembygdsgården i Pålgård. Många gamla och nya bekanta. Jag berättade om Trångbo med omnejd och Jananders Fridh hade ett väldigt fint föredrag om konstnären Gunnar Bergvall. Jag hinner knappt hem förrän Sune Gissler skickar nedanstående bilder:

Många gamla bekanta dök upp, däribland Anders Nilsson och Kathy Eriksson. Foto: Sune Gissler.

Entusiasten Per Bervall, ordförande i Ragunda Hembygsförening, tillsammans med undertecknad.

Och i morgon är det Fallets dag. Det ska bli kul!

Det är märkligt att titta ner på världen från 2.770 meters höjd. Långt där borta skymtar Mont Blanc, ”Europas tak”, som är ännu högre, nästan 5.000 meter över havet.

Och överallt dessa cyklister som trampar uppför serpentinbackarna. Det är som att besegra två Åreskutor staplade på varandra. Kanske drömmer de om Tour de France, som just nu pågår i en annan del av Frankrike.

Nu har de nått toppen efter en mödosam cykling.

Vi väljer att vandra på en något lägre nivå. Stigen slingrar sig så sakteliga uppåt genom alpdalen till refugen. Det är franska och betyder väntplats/tillflyktsort. Här kan man på 2000 meters höjd få en utsökt lunch – ekologisk förstås.

Det är nästan andäktigt storslaget och vackert. Och plötsligt dyker de upp – brunkullorna. En hel matta av Jämtlands landskapsblomma välkomnar oss tillsammans med rader av andra praktfulla växter.

Plötsligt dyker hon upp - brunkullan. Åtminstone vill jag tro att det är Jämtlands landskapsblomma som uppenbarar sig i alpdalen.

På tillbakavägen passerar vi en spökstad. Inte en människa syns till i husen, som består av stenar som är staplade på varandra. En del har börjat rasa, men ett av husen verkar ha restaurerats. Och kyrkan och den eviga madonnan står kvar.

Här har människor bott och verkat - men tydligen inte nu längre.

Just denna lilla by verkar ha dött ut, men annars verkar varje platt fläck i alperna ha tagits till vara för mänskliga aktiviteter. Där har det växt upp städer och byar, stora och små, och ett oräkneligt antal skidorter och liftanläggningar. Varje ort med självaktning satsar på utförsåkning.

Men vi ser också glaciärer som har dött och försvunnit. Resurserna krymper i klimatförändringens tid. Det är lätt att föreställa sig vilken katastrof det kommer att bli om snögränsen fortsätter att krypa allt längre upp mot alptopparna.

Dit ej några mänskliga fötter kan nå, som Owe Thörnqvist skriver i visan.

En döende glaciär - ett av många tecken på klimatförändringen.

Än håller madonnan sin skyddande hand över de vackra dalgångarna.

Det rasslar till i gräset och ett murmeldju uppenbarar sig. Alpdjuret i fråga vill dock inte vara med på bild - härav det något oskarpa fotot.