Det blev en fullmatad tevekväll: Mästarnas mästare i Agenda, diverse europeiska val samt Titanics undergång.

Bäst klarade sig Stefan Löfven, Francois Hollande och Anna Le Moine medan den politiska kartan i Grekland nu är lika splittrad som dess övärld. Partiledarna i Agenda gör sitt bästa för att få motståndarsidan att framstå som ett katastrofalternativ, men ingen når dessbättre den domedagsliknande stämning som följde den sjunkande Titanic. Tvärtom blev det en tämligen städad och slätstruken debatt som bäst kan sammanfattas med Annie Lööfs visdomsord:

Det är viktigt att ta fram det som är viktigt. Det tycker jag är viktigt.

Ungefär så sa hon.

Murens fall, Sovjetblockets upplösning och den arabiska våren. Bevittnar vi nu sönderfallet av ännu ett politiskt system?

Nej, jämförelsen är absurd, men det finns ändå gemensamma drag när det börjar krackelera i en politisk kraft som har varit så stark och så dominerande under så lång tid. Då kan det gå fort. Det är som reklambyråer och PR-konsulter brukar säga: det tar lång tid att bygga upp ett varumärke, men det går snabbt att rasera.

Nu tror jag inte att det blir så. Det rör sig ändå om en folkrörelse som har många medlemmar och som väcker stora förväntningar hos människor i allmänhet. De senaste dygnens intensiva bevakning och den oändliga raden av paneldebattörer tyder på att partiets inre själ är något av en statsangelägenhet; sällan har Socialdemokraterna mötts av ett så stort intresse. Det är svårt att tänka sig samma mediala omsorg om något annat parti.

Men vänta nu, var det inte medierna som drev lantisen Juholt ut i den politiska periferin? Den tesen omhuldas av vissa politiker och debattörer.

Jag tror att det är ett misstag att skylla på medierna. Ledande socialdemokratiska partiföreträdare har alltid ondgjort sig över mediernas orättvisa, omilda och ogina behandling av partiet. Om Socialdemokraterna har backat från 45,2 procent till 43,4 så har det hetat att de inte fick fram sitt budskap och att det i huvudsak berodde på den mediala ojämvikten.

Landsfadern Tage Erlander ojar sig ständigt i sina dagböcker över mediernas okunnighet och illvilja.

Han var statsminister och partiordförande i 23 år.

Då ska man komma ihåg att tidningarna på den tiden var genompolitiserade på ett helt annat sätt än i dag. Nu ser medielandskapet helt annorlunda ut och därmed också förutsättningarna. Det gäller att anpassa sig till den förändringen, men det betyder inte att ledande politiker måste sitta och twittra, blogga eller messa under pågående möten. Kalle Olsson i Länstidningen beskriver det träffande som att vi har fått en ”partikultur som får Big Brother att framstå som en mått full programidé.”

Nej, lägg konspirationsteorierna åt sidan. Medierna kan säkert noteras för ett antal övertramp. Även den diskussionen måste föras, men den får inte dölja det faktum att det i huvudsak är Juholts egna misstag och partiets inre spänningar och svårigheter som ligger bakom krisen.

Därför är det befriande att nu iaktta partisekreterare Carin Jämtins lugna, förtroendeingivande och kloka framtoning. Utåt har hon tidigare varit väldigt anonym, men hon gör ett stabilt intryck i efterskörden av Juholts avgång. Det bådar gott inför fortsättningen på detta drama.

Kristdemokraterna (KD) skulle ramla ur riksdagen om det vore val i dag. I dagens lucköppning är det dessutom strid om ledarposten.i partiet. Som vanligt var det bättre förr? Se även Länstidningens ledarsida .

När väljarna försvinner             

och Hägglund han får skäll,         

då tror han att han vinner,                      

veteranen Mats Odell.               

Men risken är nog stor den,                     

är många överens om,              

att KDisar på jorden                

längtar efter Svensson.

Östersundaren Jens Nilsson (S) kan inta sin plats i EU-parlamentet nästa år..Som vanligt finns dagens lucka i min julkalender även på Länstidningens ledarsida .

Jens är hela tiden på språng,

längtar till makt i Europa,

men vägen dit var ack så lång,

fick vänta i två år tillhopa.

Hågen står till parlamentet

och besluten där i Bryssel,

det har varit rena skämtet

att få ihop hans EU-pyssel.

Nu kan hela Europa andas ut,

Jens har fått sin plats till slut.

Julkalendern i Länstidningen  den 3 december 2011

En avdankad S-politiker och tillika före detta näringsminister har pratat bredvid mun igen.

När ränker smids vid middagsborden

och planeringen av kupper blir gemen,

när skvallret sprids så in i norden,

då vissnar både ros och rosengren .

Det är Nobel-vecka och kung Carl XVI Gustaf är på nytt i blåsväder. Aftonbladet uppger att kungen kan ha vetat om att en av hans vänner har försökt köpa dementier från personer i den undre världen. I Dagens Nyheter skriver en statsvetare att kungen böra få en överrock. Som vanligt publiceras julkalendern på Länstidningens ledarsida .

Kungens vänner styr och ställer,       

kaffeflickor kommer på parad,        

om skandalen sedan sväller,          

är det dags att åter vända blad.        

Först och främst på slottet gäller       

att visa upp en flott fasad.

DAGENS LUCKA I LÄNSTIDNINGENS JULKALENDER

Det viktiga FN-toppmötet om klimatet pågår i Durban, Sydafrika. Nu krävs handling och inte bara ord.

Värmen stiger på vår arma jord,       

det är en ödestimme för klimatet,      

då samlas folk från syd till nord,      

hos FN-sekretariatet.                

Risken är att det blir tomma ord       

från alla er som har mandatet,         

om konferensen ska bli riktigt gjord    

- agera mer och minska pratet!

Mötet började med att mikrofonen krånglade.

- Så här har det varit hela dagen här i Östersund, berättade han.

Jag kom att tänka på Tage Erlander. En röd tråd i hans dagboksanteckningar är att högtalarna krånglade var han än befann sig i landet på sina otaliga turnéer. En gång i Hammarstrand slog åskan ner i högtalaren när han nämnde folkpartiledaren Bertil Ohlin.

Nu var det alltså dags igen. Ständigt detta krångel med högtalarna för en socialdemokratisk partiledare.

Inte nu igen, tänkte jag. Ska motgångarna aldrig ta slut för Juholt.

Tommy Pettersson ville ha Juholts autograf och Oscar Paulsen tittar på

Men snart satte han igång. Då kom jag att tänka på Dr Jekyll och Mr Hyde. Håkan Juholt är fantastiskt duktig i en talarstol. Ideologisk, pedagogisk, till och med rolig. Hans retorik är välkammad, strukturerad och visionär och han talar gärna i effektiva bilder.

Ändå flänger han omkring i landet som en annan svajmastartist och lyckas förvirra en hel väljarkår. Eller som en skidskytt med dålig träffbild. Det är någonting som inte stämmer här och det är definitivt inte bara mediernas fel.

- Jag lovar. Jag ska bli bättre, sa han.

Östersundspubliken såg ut att tro honom.

Och Jens Nilsson, partidistriktets ordförande, började jämföra honom med landsfadern Erlander om Juholt lyckas med sitt maratonlopp fram till valet 2014.

I morgondagens Länstidningen kommer för övrigt en liten vers om Juholt. Det är dags för julkalendern! Liksom i fjol kommer jag att medverkar på ledarsidan fram till jul. Och i LT skriver förstås Kalle Olsson om sin dag med Håkan Juholt.

Man hinner knappt vara borta en vecka så tvingas premiärministrarna i Italien och Grekland att avgå.

Men barn- och äldreminister Maria Larsson sitter kvar. I gårdagens Agenda lade hon ut texten om det ”förändringsarbete” som regeringen sägs bedriva. Bara någon minut dessförinnan, i den andra kanalen, använde kommunalrådet i Svinarp exakt samma konsultuttryck. Det ledde till stor oreda i den hårt pressade kommunen, som för övrigt har drabbats av elaka parasiten cryptosporidium, känd från en helt annan del av landet. 

Nåja, i Svinarp ordnade det upp sig till sist. Det är ett uppfriskande söndagsnöje att se denna skickliga parodi på det kommunala livet i en liten kommun.

I lika beklämmande hög grad sorgligt är det att bevittna det förfall som svensk åldringsvård tycks befinna sig i. Men det sker dessvärre i den verklighet som Maria Larsson och den svenska regeringen har det högsta ansvaret för. Där går ”förändringsarbetet” av allt att döma ut på att berika riskkapitalister i utländska skatteparadis allt under det att åldringar vanvårdas i privatiseringarnas Sverige. Dagens Nyheter har i en serie artiklar skildrat eländet på ett utmärkt sätt. Och av dagens Länstidningen framgår att det vårdföretag som just nu står i fokus ska utsättas för särskild granskning av Falu kommun och organisationen Vårdföretagarna. Det är bra, men hur stort och vanligt är problemet?

När folket ska säga sitt går en chockvåg genom Europa. Börserna sjunker, valutorna darrar och regeringar hukar i väntan på folkets dom.

Att det ska vara så farligt med lite demokrati? Ja, tänk om det grekiska folket röstar fel.

Då är det kanhända god natt med både Grekland och euron.

Folkomröstning är i och för sig ett tveeggat redskap. Det är långt ifrån alla frågor som lämpar sig för denna form av direktdemokrati, i synnerhet när den genomförs under galgen och besluten redan är tagna annorstädes. Inte att undra på att grekerna blir förvirrade.

Men nu är de där och tänk om de röstar ja till det hårda paketet? Då har premiärminister Papandreou vunnit en stor seger. Kanske är det denna manöver som är eurokrisens räddning, åtminstone på kort sikt. Grundproblemet är annars att unionen och det monetära systemet tvingar samman och fjärrstyr ekonomier som har så vitt skilda förutsättningar.

Europa har skapat en koloss som håller på att duka under av sin egen tyngd.