Det händer att jag får frågan ”När kommer del tre?” Det som avses är den tredje och avslutande delen i trilogin som börjar med Fattiga som de voro  och Separatorn . Det är fantastiskt roligt och värmande att få frågan och att veta att det finns personer som ser fram mot fortsättningen. Jag tillhör faktiskt själv den skaran! Av olika skäl har jag dock tagit en paus i just det arbetet, men jag återkommer!

Än skummar forsen, men snart börjar kraftverksbygget, Först ska bron över Drakahällsforsen byggas. Foto: Selim Sundin.

Under tiden jobbar jag intensivt med slutputsen på manuset till boken Krångede i kraftens tid.  Boken kan naturligtvis ses som en extremt lokal historia, men det är också ett vittnesbörd om den påverkan som sker i en bygd som genomgår en omfattande exploatering. Utbyggnaden av kraftverken i Krångede och Gammelänge under1930-talet var ett omtalat riksintresse. Jag försöker beskriva hur det har sett ut både före, under och efter utbyggnaden. Och vad händer i bygden i dag?

I arbetet har jag hjälp av ett mycket stort antal kunniga och engagerade personer, så materialet växer hela tiden, men snart måste jag sätta punkt om boken ska hinna komma ut i juni. Det är i alla fall planen! Som det ser ut nu kommer det att bli bortåt 150 sidor och minst lika många bilder.Illustrationen till den här artikeln kommer dock inte med. Bilden är från bygget av landsvägsbron i början av 1930-talet.

Jag återkommer senare med fler detaljer kring utgivningen. Se även artiklar under menyn Aktuellt.

När jag skrev böckerna ”Fattiga som de voro” och ”Separatorn” hade jag otroligt stor nytta av den omfattande släktforskning som Kjell-Åke Lundström har bedrivit under 40 års tid. Nu har hans förtjänstfulla gärning uppmärksammats på Samiskt informationscentrums hemsida . Anneli Kråik har skrivit en utmärkt artikel om Kjell-Åke.

Anneli har för övrigt en egen blogg och hemsida , där hon på ett engagerat och intresseväckande sätt skriver om samiska frågor. Hon har bland annat uppmärksammat min bok Fattiga som de voro i en särskild krönika," Inget för känsliga...".

Murens fall, Sovjetblockets upplösning och den arabiska våren. Bevittnar vi nu sönderfallet av ännu ett politiskt system?

Nej, jämförelsen är absurd, men det finns ändå gemensamma drag när det börjar krackelera i en politisk kraft som har varit så stark och så dominerande under så lång tid. Då kan det gå fort. Det är som reklambyråer och PR-konsulter brukar säga: det tar lång tid att bygga upp ett varumärke, men det går snabbt att rasera.

Nu tror jag inte att det blir så. Det rör sig ändå om en folkrörelse som har många medlemmar och som väcker stora förväntningar hos människor i allmänhet. De senaste dygnens intensiva bevakning och den oändliga raden av paneldebattörer tyder på att partiets inre själ är något av en statsangelägenhet; sällan har Socialdemokraterna mötts av ett så stort intresse. Det är svårt att tänka sig samma mediala omsorg om något annat parti.

Men vänta nu, var det inte medierna som drev lantisen Juholt ut i den politiska periferin? Den tesen omhuldas av vissa politiker och debattörer.

Jag tror att det är ett misstag att skylla på medierna. Ledande socialdemokratiska partiföreträdare har alltid ondgjort sig över mediernas orättvisa, omilda och ogina behandling av partiet. Om Socialdemokraterna har backat från 45,2 procent till 43,4 så har det hetat att de inte fick fram sitt budskap och att det i huvudsak berodde på den mediala ojämvikten.

Landsfadern Tage Erlander ojar sig ständigt i sina dagböcker över mediernas okunnighet och illvilja.

Han var statsminister och partiordförande i 23 år.

Då ska man komma ihåg att tidningarna på den tiden var genompolitiserade på ett helt annat sätt än i dag. Nu ser medielandskapet helt annorlunda ut och därmed också förutsättningarna. Det gäller att anpassa sig till den förändringen, men det betyder inte att ledande politiker måste sitta och twittra, blogga eller messa under pågående möten. Kalle Olsson i Länstidningen beskriver det träffande som att vi har fått en ”partikultur som får Big Brother att framstå som en mått full programidé.”

Nej, lägg konspirationsteorierna åt sidan. Medierna kan säkert noteras för ett antal övertramp. Även den diskussionen måste föras, men den får inte dölja det faktum att det i huvudsak är Juholts egna misstag och partiets inre spänningar och svårigheter som ligger bakom krisen.

Därför är det befriande att nu iaktta partisekreterare Carin Jämtins lugna, förtroendeingivande och kloka framtoning. Utåt har hon tidigare varit väldigt anonym, men hon gör ett stabilt intryck i efterskörden av Juholts avgång. Det bådar gott inför fortsättningen på detta drama.

I går predikade jag i EFS-huset på Gröngatan i Östersund.

Nåja, predikade och predikade, det bara kändes så i denna vackra kyrksal, med gudsbilder runt väggarna och en talarpulpet som påminner om en predikstol.

Jag tror att jag talade om försoning.

Det var ett kärt återseende, för i detta hus hade jag inte varit sedan hösten 1964. På den tiden inte för att predika eller hemfalla åt religiösa utsvävningar, utan helt simpelt för att äta. Kroppen måste ha sitt.

Då hette byggnaden Lutherska bönhuset. De hade en hushållsskola och serverade underbara middagar för fyra kronor. Smör, bröd, ost, sill, varmrätt, efterrätt och kaffe. Allt detta ingick. Jag satt där med Sture och Carl-Axel, studiekamrater på den tiden. Men efter en termin bytte vi till Lucullus matsalar en trappa upp inne på gården på Thomégränd. Det var lite sjabbigare och inte fullt lika lukulliska måltider, men där var priset bara 3,90.

Jag tänker på allt detta när jag står där i predikstolen på EFS-huset och pratar om mina böcker under rubriken ”Alla har en historia att berätta”. 

En av böckerna, Separatorn, utspelar sig till stor del i just dessa kvarter. En annan religiös boning med huvudroll i boken, den frikyrkliga Missionskyrkan, låg dessutom i närheten, där Fonus och kemtvätten nu ligger längs Rådhusgatan i övre delen av Gustaf III:s torg. Hela detta kvarter spelar en stor roll i Separatorn. Tyvärr revs Missionskyrkan 1969.

Själv är jag inte särskilt religiös, men jag har stor respekt för de troende och fylls av andakt och tusenåriga tankar när jag vistas i denna typ av gudstjänstlokaler.

Ärendet var dock mer prosaiskt. Det var föreningen Aktiva seniorer i Östersund som hade bjudit in till föreläsning och det tackar jag för.

Missionskrykan, som byggdes på 1880-talet och som revs 1969, ser för övrigt ut så här:

Just nu jobbar jag intensivt med att färigställa boken om Krångede. Det finns en hel del intressanta bilder från 1930- och 1940-talen, men det är inte så enkelt att identifiera alla personer som finns på bilderna. Jag behöver därför hjälp! Jag är allså tacksam för upplysningar om personerna på bilderna som jag har börjat publicera på mitt Galleri . Mer info finns även under fliken Aktuellt.

Har pulsat 300 meter i en och en halv meter djup lössnö. Det kändes som en mil. Boksjö måste ligga bra till i snöligan. Nästa investering blir snötrygor. Tur att det finns hjälpsamma grannar. Men det finns alltid de som har varit med om värre. I går träffade vi en som hade stått på taket och skottat fram stugan genom att skotta uppåt...

Tack Kertin Jonasson (född Sehlin) i Trångsviken. Jag har länge varit på spaning efter en bild av Sven X:et Erixsons vackra  tavla "Söndgskväll i Krångede", målad 1933 vid ett besök "på Trångbo".Jag gjorde bland annat en efterlysning på hemsidan krangede.nu .  Nu har jag fått en bild av tavlan av Kerstin och avsikten är att jag ska använda den och några andra X:et-tavlor i den kommande boken om just Krångede. X:et målade flera tavlor från Trångbo och Krångedebygget. Han har också gjort några fantastiska målningar med rubriken "Melodier vid älven", uppenbart inspirerad av utbyggnaden av Krångedeforsarna. En tavla med det motivet finns i Göteborgs konserthus.

Julkalendern väcker starka reaktioner och känslor. En del kräver att få bli omnämnda, andra emigrerar av motsatt skäl. Föreningen Nödrimmens fiender skickar protestskrivelser och somliga ropar efter etiopisk rättsskipning. Vissa hotar med stämning och andra skickar julgotter, vilket naturligtvis är helt rätt uppfattat. Rimsekretariatet tackar för i år och återger några av de förfördelades inlagor. God Jul! 

Låt mig denna julekväll

slippa Mats Odell!

                    Göran Hägglund

Jag är inte arrogant och spydig

mot en redaktör som ej är lydig,

jag bara vet att du inget begriper

av utrikespolitikens principer.

                    Carl Bildt

Innan du går in i julron,

skriv nåt käckt om kulbon!

                    Håkan Juholt

Ni som har pennan som vapen,

skriv om EU-mästerskapen!

                    Anders Borg 

Jag gör ett utspel varje kvart,

ändå kommer jag ingen vart.

         Jan Björklund

Nu är dyra råd goda.

Var ligger Brinkeboda?

                    Tjabo

Juldagsmorgonstund har guld i mund

men jag får för Hägglund inte en blund.

                       Mats Odell

Det är dan före dan och justitieminister Beatrice Ask har bråda dagar med alla nya lagar som ska börja gälla nästa år. Denna och alla andra luckor i årets julkalender finns även på Länstidningens ledarsida .

En kaxig damfrisörsdotter från Sveg

skaffade sig ett moderat justitiekneg,

som i en liten ask

samlar hon raskt

alliansens högerlagar steg för steg.

Utrikesminister Carl Bildt kritiseras för passivitet, tyst diplomati och egna intressen i "Etiopien-affären".

Julkalendern publiceras som vanligt även på Länstidningens ledarsida .

Calle Bildt har en egen butik     

med sin tysta diplomati,       

där twittrar han sin politik      

men i övrigt så struntar han i     

att höja sin röst i skarp polemik    

mot länder som lever i tyranni.    

Kan gåtan vara i denna mystik     

att han själv har intressen däri?