Vad sa Palme?

Nyss brann vårdkasarna på fyra platser längs Storsjöns stränder. Budskapet var kristallklart: nej till uranbrytning i Jämtlands län. Initiativet kom från socialdemokraterna men uppslutningen blev delvis tvärpolitisk, med deltagande från både centern, miljöpartiet och vänstern.

Opinionen mot en brytning är till synes stark, men röster höjs också för att länet ska ta till vara de resurser som finns i form av mineraler.Hettan i debatten har tilltagit till följd av att regeringen kan tänka sig att tillåta brytning av den både kontroversiella och åtråvärda metallen. Det verkar dessutom finnas gott om uran runt om i länet.

Det är inte första gången uranbrytning har varit uppe till diskussion. Dagens debatt påminner mig om stämningarna i mitten och slutet av 1970-talet, när kärnkraft var en av den tidens stora politiska frågor. Även då letade man efter uran. Det fanns tydliga tecken på brytvärda förekomster i trakterna runt Stugun och Lillsjöhögen. Samtidigt small det i Harrisburg i Usa den 28 mars 1979. I valrörelsen samma år besökte Olof Palme Stugun i slutet av augusti. Jag var där som ung reporter och minns att jag hade särskilda order från nyhetschefen att fråga honom om uranbrytning. När jag lyckades ta Palme åt sidan för att ställa frågan fick han något drömmande och visionärt i blicken och började tala om sin syn på kärnkraften. Jag antecknade förstås ivrigt - kanske var intervjun på väg att bli ett scoop?

Men jag kommer inte ihåg vad han sa. Och eftersom jag är nyfiken har jag letat igen det gamla klippet. Det blev en stort uppslagen artikel med en ordentlig puff på första sidan. Men där står inte ett ord om uranbrytning. Hela artikeln är en folkhemsnostalgisk betraktelse över ett gammalt Per Albin-torp. Partifolket i Östersund hade i hans program lagt in ett sådant besök. Det var tidigt på morgonen så han var både yrvaken och sömnig när han klev ur bilen för att besikta ett gammalt hus mitt i brinnande valrörelse. Men det blev trevliga bilder i tidningen av fotografen Gunne Sundström och en kort lektion i Per Albin-torpens historia.

Vart uranet tog vägen vet jag inte, men kanske får jag svar om jag någon gång hittar igen mitt anteckningsblock. Den slutsats jag tills vidare drar är att debatten då inte alls var lika het som i dag. Eller också förstod jag inte vad Palme sa. För mig blev emellertid uranintervjun ett fint minne, eftersom ÖP:s lokalredaktör i Hammarstrand, Sören Lilja, passade på att fota mig och Palme under intervjun.