Den lilla skrift som han författade på latin brukar betecknas som en initierad skildring av samerna inom dåvarande Ume lappmark, som omfattade Lycksele och Åsele lappmarker. Han uppger själv att han har varit i kontakt med 300 samer i området under sina år som engagerad själavårdare och nitisk upptecknare.

Unika iakttagelser

Phebe Fjällström, professor i etnologi vid Umeå universitet 1982-1990, anser att uppgifterna i hans bok är av särskilt intresse eftersom de är unika och tidiga. Niurenius gjorde nämligen sina iakttagelser 25-30 år innan universitetskansler Magnus Gabriel de la Gardie hade beordrat prästerna i Norrland att ta fram ett omfattande material om Sveriges samer.

I Niurenius’ skrift finns uppgifter som inte finns i de övriga prästberättelserna, till exempel när det gäller kostvanor och dräktskick.

Tidig tamrenskötsel

Han har även uppgifter om de så kallade birkarlarnas verksamhet i området och om den välutvecklade renmjölkshushållning med osttillverkning som var vanlig i början av 1600-talet. Den slutsats vi kan dra är att det förekom tamrenskötsel redan på 1500-talet, troligen till och med på 1400-talet, vilket är en viktig kunskap i diskussionen om rennomadismens uppkomst.

Medarbetare i Lapponia

Skriften gavs aldrig ut av trycket på 1600-talet. Däremot användes de flesta uppgifterna av Johannes Schefferus i standardverket Lapponia, som gavs ut 1673. Schefferus hade fått handskriften av Zacharias Plantin , kyrkoherde i Offerdal i Jämtland och son till Olof Niurenius. En annan av hans söner, Erik Plantin, svarade på frågor som Schefferus hade ställt. Manuskriptet och svaren på frågorna gavs ut 1905 i en översättning kommenterad av K.B. Wiklund. Den har även getts ut av Kungliga Skytteanska Samfundet i skriften ”Samerna i 1600-talets Sverige”.

Nils Ahnlund publicerade en längre artikel om bröderna Niurenius i Västerbottens läns hembygdsförenings årsbok 1924-1925.

Niurenius hade även besökt Norrbotten och Finska lappmarken. År 1616 besökte han Torneå, troligen i sällskap med sin dåvarande svärfar, ärkebiskop Petrus Kenicius (1555-1636), som gjorde en visitationsresa i området.

Startade skola för samer

Under sin kyrkoherdetid i Umeå ivrade han för en samisk skola i Lappland. Skälet var ”lapparnas ynkeliga hedendomselände och leverne”. Han bearbetade riksrådet Johan Skytte när denne reste genom Norrland åren 1620 och 1629. Skytte övertalade sedan kung Gustaf II Adolf och resultatet blev Skytteanska skolan, uppkallad efter riksrådet, som såg till att utbildningen finansierades. Niurenius var initiativtagare, organisatör och skolans förste inspektor. Skolan flyttades 1865 till nuvarande Tärnaby, där namnet fortfarande lever kvar i kommundelens grundskola.

Makten över Lappland

Inrättandet av en skola i Lappmarken skedde alltså mer än 200 år innan den allmänna folkskolan infördes i Sverige. Kungens engagemang gällde i första hand inte omsorgen om samebarnens utbildning, utan primärintresset var makten över områden om vilka de hade väldigt dimmiga begrepp men som var intressanta ur skatte- och missionsperspektiv. Genom att utbilda och kristna barnen lades grunden för svensk överhöghet i Lappmarken. Åsa Nordin har i en föreläsning kallat åtgärden för tvångsutbildning av samepojkar.

Samiska präster

Niurenius å sin sida visade så stort intresse för saken att man kan ana både religiösa, pedagogiska och sociala motiv för hans engagemang. Hans företrädare hade nöjt sig med att besöka Lycksele lilla kapell endast en gång om året, men med Niurenius’ inträde inleddes en intensiv verksamhet. Hans huvudtanke var att samerna måste få präster som var förtrogna med språket och kulturen i Lappmarken. 1632 gav han ut en katekes på svenska för ungdomen i Lappmarken och året därpå en lapsk katekes. Åren 1622 – 1722 gick 14 samepojkar vidare till studier vid Uppsala universitet. Niurenius ivrade för övrigt också för en skola i Umeå, men den blev aldrig av under hans livstid.

Skrämseltaktik

I sin skrift om Lappland ägnar han ”avgudadyrkan och annan trolldom och besvärjelser” en hel del utrymme. Han noterat att sådana seder, ”Gud vare lovad”, håller på att försvinna, men det sker inte på grund av gudsfruktan och förmaningar, utan det som styr är ”skräcken för straff och för överheten, vilken icke lemnar dem ostraffade som ertappas med besvärjelser och andra dylika skändliga ting”.

Här finns således en tidig bekräftelse på att den svenska övermakten systematiskt hade börjat utrota de gamla samiska trosföreställningarna.

Niurenius begravdes i landskyrkan i Umeå. Vid en omläggning av graven många år senare påträffades en röd sammetskalott och ett par mässingbågade glasögon.

 Fotnot 1: Olaus Petri (Olof) Niurenius var född i Njurunda prästgård 1580. Namnet Niurenius är således en latinisering av födelseorten. Han studerade i Uppsala, Helmstedt, Greifswald, Jena och Wittenberg innan han 1615 blev rektor vid skolan i Gävle och kyrkoherde i Hille församling. Han tillträdde kyrkoherdetjänsten i Umeå 1619 och hade den fram till sin död 1645.

 Fotnot 2: En broder till Olof Niurenius, Ericus Petri Niurenius (1592-1661) utbildade sig också till präst och efterträdde broderns som rektor för Gävle skola år 1619. Han hade starka katolska sympatier och anklagades 1624 vid hovrätten i Stockholm för att ha spritt katolsk propaganda. Han dömdes till landsförvisning i tre år för att vistas vid evangelisk-lutherska akademier.  Straffet bedömdes ändå vara milt – händelserna inträffade vid en tid när det rådde starka spänningar mellan katoliker och protestanter (30-åriga kriget) och förbindelserna mellan Stockholm och Rom var synnerligen frostiga. Efter återkomsten till Sverige blev han först kyrkoherde i Järvsö och därefter i Umeå 1645. Även i Umeå efterträdde han således sin broder Olof Niurenius.

 Fotnot 3:  På min fars sida är jag i rakt nedstigande led släkt med Olof Niurenius. Han var min farmors farfars morfars farmors farfar (fmffmffmff), således tio generationer tillbaka. Ett litet lustigt sammanträffande är att den skola som Niurenius initierade numera finns i Tärna, där min mor har sina samiska rötter.

Källor:

Ahnlund, Nils, Bröderna Niurenius, Västerbottens läns hembygdsförenings årsskrift 1925.

Bygdén, Lennart, Härnösands stifts herdaminne.

Fjällström, Phebe, artikel i Svenskt biografiskt lexikon.

Niurenius, Olaus Petri, Lappland eller beskrivning över den nordiska trakt, som lapparne bebo i de avlägsnaste delarne av Skandien eller Sverge.

Nordin, Åsa, föredrag av Åsa Nordin ur en föreläsning om samiska utbildningsmöjligheter, http://www.intro.sapmi.net/utbildning/universitet.asp

Skriv ut: